Nu är det bara aska kvar...

Mina gamla dagböcker har genom åren bara orsakat mig ångest där de legat så fint i sin lilla kista. Varje gång jag flyttat har jag blivit påmind om dem. Men nu, äntligen är de ett minne blott.

Anledningen att jag inte gjort slag i saken tidigare är för att jag har lärt mig att dagböcker kan vara roliga att läsa när man blir äldre.

Mina dagböcker är daterade 20-30 år bakåt i tiden och inte en enda gång på alla dessa år har jag tyckt det varit roligt att läsa dem, tvärtom.

Jag vet inte vad det var som plötsligt fick mig att ta beslutet. Kanske handlar det bara om att jag är på en annan plats i livet mentalt nu än tidigare. Personlig utveckling är ju något jag ägnat mycket tid åt genom åren.

Hur som helst, nu är det bara aska kvar av dagböckerna. När jag såg dem ligga i elden kändes det som om jag kunde andas lättare. För mig var det ett tydligt tecken på att jag gjorde det rätta.

Och helt räligt, behöver jag minnas mer än det jag har i minnesbanken?

Jag tänker också att varje sak, pryl eller plagg vi spar behöver plats att förvaras på. Och alla dessa platser ska organiseras så det är ordning i hemmet.

Så förutom att dagböckerna tagit energi av mig i form av ångest så har de även krävt energi i form av att skapa utrymme för dem och hålla det utrymmet i ordning.

En tredje aspekt är ju att de tagit energi varje gång jag flyttat eftersom jag behövt bära, packa och bära igen. Men nu är det alltså slut med det. Nu är det bara aska kvar. Inte ett ord finns att läsa mer och det är SÅÅ skönt, som en befrielse faktiskt.

Så nu när vi går in i ett nytt år börjar jag på ett helt nytt kapitel där tomma vita blad väntar på mig. Låter kanske klyschigt, men det är så det känns.

Jag vet nämligen redan nu att 2023 kommer bjuda på en hel del förändringar, och jag ser fram emot att dela dem med dig här på bloggen.

Tills dess, allt gott och kom ihåg att du är den viktigaste personen i ditt liv.

Puss &kram!