Lite skolk har ingen dött av

Vuxna gör det när de känner sig trötta och behöver extra vila, eller när de är trötta på sitt jobb och helst skulle vilja kräkas över det. Och det är ett accepterat beteende, det pratar man till och med om vänner i mellan.

Men så fort barn eller ungdomar gör det, eller vill göra det, blir det hallaballo. "Katastrof! Vad ska alla andra säga? Skolan är superviktigt! Du måste gå i skolan, annars får du inget jobb fattar du väl?"

Det sistnämnda är ju inte sant för det finns många bevis på folk som det inte gått så bra för i skolan, eller som inte ens gått ut skolan, och nu är framgångsrika entreprenörer.

Nu säger jag inte att vi ska låta barnen strunta i skolan (om det inte är absolut nödvändigt vilket jag vet att det kan vara), men var inte så skitnödig som förälder. Inte hänger din unges framtid på nån extra dags frånvaro då och då? Och varför utgå ifrån att skolk är skolk?

Som Micke Gunnarsson så fint säger, "Bakom varje beteende finns ett behov." Alltså, om ditt barn skolkar finns det ett bakomliggande behov som hen försöker tillgodose. Det kan vara vila, men det kan också vara något helt annat.

Jag tänker att många gånger är vi vuxna snabba med att döma situationen så som den ser ut vid en första anblick, för att vi lärde oss att det är så man ska göra. Skolk är skolk helt enkelt och något man ska komma tillrätta med, gärna med skäll, skärpta regler, straff eller hot. Men är det en lösning om barnet inte skolkar för att vara rebellisk? Om det är något helt annat som ligger bakom? Och om barnet är rebelliskt, är inte det också ett beteende med ett icke tillgodosett behov bakom?

Vad tycker du själv om en chef som skäller, hotar och straffar? Som vill kontrollera dig?

Skolan är viktig ja, men inte viktigare än våra barns välmående. Och om du oroar dig för vad andra ska säga när du låter ditt barn vara hemma lite extra då och då får du nog ta ett snack med ditt ego. Tänk om vi istället för att katastrof-reagera skulle försöka ta reda på vad det är för behov barnet försöker tillgodose? Ställa nyfikna frågor och verkligen vara intresserad av svaren, lyssna för att förstå och inte bara för att sedan applicera din lösning på situationen.

Sen har vi det här med "är du hemma från skolan får du heller inte göra något kul, och du får absolut inte åka någonstans." Vad är det för stenålders-resonemang? Barn är barn och det är meningen att de ska ha roligt. Dessutom finns det många vuxna som åker och handlar när de är sjuka för att de behöver. Och tänk om man blir pigg och frisk under dagen, ska man fortfarande låsa in sig hemma då? I så fall varför, för att det inte ska bli snack på byn? Återigen, ta ett snack med ditt ego.

Barn och ungdomar behöver också få känna friheten i att bestämma över sitt liv, som till exempel att vara hemma från skolan utan att vara dödssjuk. Jag har varit hemma från jobbet ibland bara av den enkla anledningen att jag inte haft lust att åka dit. Om jag gjorde detsamma som barn? Aldrig i helvete! Men jag hade behövt det.

Skolans värld passar tyvärr inte alla och mig passade den inte. Det var för stökigt och högljutt, för mycket folk på för liten yta och ingenstans att komma undan. Detta påverkade min energi som i sin tur påverkade min förmåga att plugga. Jag har inget dåligt läshuvud för i lågstadiet gick jag i en liten skola med en miljö som passade mig. Men när det blev ny skola vände det på en tvärhand och jag fick det otroligt tufft. Varför? Ja hur i hela fridens namn ska man kunna hänga med på lektionerna och dessutom studera hemma när hjärnkontoret har stängt ner på grund av trötthet?

I högstadiet blev det ännu tuffare med flera prov och hemläxor och jag kämpade på men kände aldrig att jag räckte till. Min lösning - jag blev rebellisk. Jag började skolka, inte så mycket så mina föräldrar skulle bli kontaktade men ändå, jag skolkade för att få ett andrum. När de andra eleverna var på lektion var det nämligen lugnt och skönt i uppehållsrummet. Och jag började dricka alkohol. Jag upplevde det som att jag (1) inte var bra nog och (2) att jag inte passade in. Alkoholen fick mig att glömma det för en stund.

Så om du är förälder och upplever problem med ditt barns skolgång, ta dig en funderare på hur du bemöter det. Hjälper eller stjälper det ditt barn? Hur påverkar ditt beteende din relation till barnet?

Skäll, straff och hot skapar absolut ingen trygghet, och när man inte känner sig trygg öppnar man sig inte. Och det viktigaste av allt, försök ta reda på vilket behov ditt barn försöker tillgodose.

As always, tack för att du har läst ända hit. Om du gillar det jag skriver får du gärna dela inlägget vidare och tipsa andra om det.

Puss och kram,

Lissla.