John Blund, har du fått sparken?

Efter ett halvår med smärtor och dålig sömn börjar jag sakna John Blund rejält. Helst skulle jag vilja att han kom med en stor slägga istället för sin sand, och tjongade till så ända in i helvete så jag sov i en vecka eller två.

Okej, jag vet att det inte är möjligt. Men att önska är fritt. Och när man, som jag, alltid har behövt relativt mycket sömn inte får sova ordentligt under så lång tid börjar önskningarna gå lite crazy. Ibland önskar jag att jag var en cyborg så de bara kunde byta ut min underkropp, gänga av i midjan och montera dit en ny.

Önskningarna och tankarna har varit värre än så, både galnare och åt det mer destruktiva hållet. Efteråt, när jag funderat på hur fanken jag ska stå ut att leva så här (om det inte blir bättre) tänker jag på de som levt med konstant smärta i flera år. Shit alltså vilket handikapp. Åtminstone är det det för mig. Eftersom allt, och då menar jag ALLT, som nuddar mina ben gör smärtan ännu värre är det svårt att bära kläder. Och byxlös blir livet.., aningens begränsat.

Sedan är det ju det där med sömnen. Långvarig sömnbrist gör att orken tryter mer och mer ju längre tiden går. Varför jag sover dåligt? Jo, allt som vidrör min hud gör ont som sjutton, och jag kan än så länge inte sova svävande. Om du känner till en trollkarl som kan fixa det åt mig är du mer än välkommen att höra av dig. Det blir anställning med omedelbar verkan.

Kanske sova ståendes på huvudet vore något?

Jag vill så mycket, huvudet är fullt av idéer och vilja. Men eftersom ett besök på Ica och Rusta samma dag ger mig energitorsk och hjärntrötthet i 24 - 36 timmar efteråt blir det inte så mycket av de där idéerna just nu. Mer än att de får växa och utvecklas inuti mitt huvud. Och det kanske är en mening med det? Lärdomen för mig i det här kanske är att inte alltid ha så bråttom och kasta mig huvudstupa in i nya projekt utan istället göra på ett annat sätt?

Jag vet inte, men att tänka att allt sker av en anledning (tack för den insikten Kathja Rosberg) får hela situationen att kännas lättare för mig. Vet inte varför? Kanske för att det då finns en mening med det hela?

Om det skulle vara så kan jag redan nu komma på flera lärdomar jag fått sedan jag blev sjuk. Faktum är att jag inte ens kommer ihåg alla så här på rak arm. Och om det nu är så att allt sker av en anledning och den anledningen är i form av lärdomar kommer jag alltså att vara sjuk tills jag har fått alla mina lärdomar... Sabla otur att man är så tröglärd... Eller att livet inte kan servera dem på guldfat istället ;)

Varmt tack för att du läst ända hit. Ibland behöver man bara få skriva av sig :)

Ta hand om dig!

/ Lissla