Jag känner mig lat när jag vilar

Ja jäklar i min låda vad jag har brottats med dåligt samvete de gånger jag har lagt mig ner för att vila på dagtid. "Ska jag ligga här som värsta latmasken och bara lämna det till min sambo" har jag tänkt och för min inre syn sett disken på bänken i köket, tvätten som behöver hängas och så vidare. "Och behöver det inte dammas i fönsterna ändå? Och vad ska vi äta imorgon?"

Det tog mig över 40 år att inse att jag var kidnappad av stress, och med tanke på att stress är en av de största (kanske den största) faktorerna bakom sjukdomar är det kanske inte så konstigt att jag genom åren dragit på mig diverse krämpor och åkommor.

Jag tror det började med allergi, först kände jag plötsligt av pollen, sedan katt och hund. Några år senare började magen krångla och jag fick ibs-liknande symtom. Sen har det rullat på. Eller förresten, det började tidigare än så. Psykisk ohälsa i form av panikångest kom ju först, eller om det var utmattning nummer ett som kom först, jag minns inte. Jo, de kom ju samtidigt!

Inte sjutton fattade jag att mitt liv var fyllt av stress i stort sett 24/7. Jag fattade inte att oro är en form av stress, rädslan för att inte duga eller vara bra nog är en form av en stress eller att försöka hålla overkligt många boller i luften (och minnet) samtidigt. Jag trodde att stress var något man gjorde med kroppen, du vet flänga runt i högt tempo och försöka hinna med mer än tiden egentligen räckte till. Att det fanns ett begrepp som heter inre stress hade jag ingen aning om.

Så jag blånekade förstås när de omkring mig sa att jag var stressad. Ljög utan att vara medveten om att jag ljög både för dem och mig själv. Sen kom kraschen. Första gången in i väggen. Ung och dum (oförståendes) som jag var så återvände jag till heltidsjobb efter två och en halv vecka. Inga problem tänkte jag, för det kändes verkligen inte så. Trots att jag gick på både antidepressiva och lugnande för att kunna sova.

Med facit på hand på vet jag att jag gjorde det på grund av oro över att få pengarna att räcka till. Jag stod ensam med ett hus som var mitt i renovering. Och i och med det så var cirkeln sluten. Jag gick in i väggen på grund av inre stress och återvände full av inre stress. Hur tror ni det gick? Precis, efter några år kraschade jag igen. Även denna gång med nya insikter och lärdomar, men inte tillräckligt.

Kring årsskiftet 2021/2022 gick jag in i väggen för tredje gången och denna gång small det rejält. Min kropp, knopp och själ hade väl tröttnat på att jag ständigt körde över dem trots deras upprepade signaler. Och den här gången hade jag inget annat val än att lyssna. Jag var nämligen så energilös att sköta min personliga hygien eller se till att få något i magen var en kamp.

Här lärde jag mig att vila utan dåligt samvete. Inte över en natt, men jag hade redan börjat jobba med det innan jag sprang in i väggen. Min dåvarande sambo hade nämligen inga problem med att prioritera vila över diverse måsten och borden, och jag minns att jag tänkte "kan han så kan väl jag, att hemmet sköts är ju inte bara på mitt ansvar." Låter kanske simpelt, men för mig var det världens insikt. Så tack för den Jonny 🙏🏻

Än idag behöver jag tänka mig för innan jag bara kör på och gör saker på grund av det dåliga samvetet som pockar på när jag tänker att jag ska vila istället, men det går fan så mycket lättare än förr. Det handlar nämligen inte bara om att förändra ett beteende utan även mindset. Att vara lat när man vilar (trots att man behöver) är ju en "sanning" vi burit med oss sedan vi var små. Av någon anledning har vi plockat upp den "sanningen" från de vuxna vi hade omkring oss när vi växte upp.

Det förändrar man inte över en natt, och det är ingen dans på rosor att göra upp med dessa sanningar som i grund och botten inte är våra egna. Men det är SÅÅ värt det! Känslan när man plötsligt prioriterar sig själv, när man inser att man är värd mer än vad man inbillade sig och när man fattar att man inte behöver vara den duktiga flickan för att duga... Ja den är oslagbar 💜

Anledningen till att dessa tankar kom upp just nu är att vi nyligen spelade in ett poddavsnitt som heter just Jag känner mig lat när jag vilar. Jag är ingen fan av att gräva i det förflutna, men när man gör det för att lära sig saker om sig själv för att inte göra om samma misstag (eller vad vi ska kalla det för) igen tycker jag det är okej.

Som vanligt, stot tack för att du läst. Bilderna är från Gropen i Hökåsen där jag promenerade mycket för att rensa tankarna, det var väl här jag insåg naturens läkande kraft. Alla länkar i texten går till poddavsnitt med samma titel.

Ta nu hand om dig ordentligt 💛

Som vanligt, stort tack för att du läst. Bilderna är från Gropen i Hökåsen där jag promenerade mycket för att rensa tankarna, det var väl här jag insåg naturens läkande kraft. Alla länkar i texten går till poddavsnitt med samma titel.