Historien om "Fluffy"

Från den ena dagen till den andra var jag plötsligt hundägare. Ingenting jag hade planerat även om jag hade börjar fundera och längta, men de planerna gällde längre fram i livet.

Min mamma är fodervärd åt en liten griffon bruxellois (petit brabancon) som varit hos uppfödaren, Elisabeth Åkerlund (f.d Spillman) för att bli parad och förhoppningsvis dräktig. Då min mamma inte skulle kunna hämta henne förrän torsdagen åkte jag i hemlighet dit på måndagkvällen och hämtade hem henne till mig. Jäklar vilken överraskning mamma fick när hon hälsade på mig på tisdagen!

Hur som helst, Elisabeths huvudras är egentligen pomeranian, eller dvärgspets som de hette förut. Hon har en drös av dem hemma, både sina egna och andras som är där för att paras eller valpa.

När jag var där för att hämta mammas hund pratade vi över en kopp te om allt mellan himmel och jord, mest om hundar och mina nervsmärtor. Jag berättade då att jag börjat fundera på att skaffa hund igen men på grund av min allergi mot vissa raser inte riktigt visste vilka jag tålde.

Några dagar senare får jag ett textmeddelande från henne där hon frågar om jag kan tänka mig att ta hand om en sjuårig pomeranian-tik. Uppenbarligen hade hon efter alla år vi känt varandra dragit slutsatsen att jag tålde den rasen ;)

Jag som definitivt inte hade tänkt mig en "pom" svarade JA utan att ens tänka efter. Tiken var i höglöp precis just nu och skulle paras. När det var klart kunde jag ta hem henne på en gång. Det innebar en vecka framåt. Jag som aldrig skulle ha en lurvtuss till hund kunde knappt bärga mig till dagen jag skulle få hämta henne.

Så kom då dagen D. Jag som varit och hälsat på Elisabeth, hennes man Stefan och alla deras hundar oräkneliga gånger var plötsligt nervös! Mamma hade lånat ut sin bur till mig så pälsbollen skulle åka säkert i bilen.

När vi åter igen satt och fikade berättade Elisabeth att ägaren hade tänkt avliva hunden om Elisabeth inte hämtade den hos henne. Elisabeth som mycket väl visste vilken hund det var tvekade inte en sekund utan åkte och hämtade henne. Det är även därför hon skulle paras, Elisabeth vill ta en kull på henne, sedan är hunden helt och hållet min. Hunden förresten, Titti heter hon, men jag kallar henne Fluffy.

Hon är den allra sötaste och goaste lilla hund man kan tänka sig! Varför den förra ägaren ville avliva henne har jag ingen aning om, och i nuläget bryr jag mig inte. Nu är hon ju min och ska definitivt inte avlivas. Om ungefär tre veckor ska hon dräktighetskollas så får vi se om det längre fram kommer ut några små knyten :)

Nu ska jag gosa vidare med "Fluffy". Ha det bäst så hörs vi igen!